Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Varför uppstår den ?


Ondskan



Vissa är så hemskt fina
uti sin snofsiga kant, -
att man nästan kan grina
å undrar om det är SANT !!

Är bättre sort än Andra,
verkar de - om sig - tycka!
(Säg, är det fel å klandra -
dem, som en önskar - stycka?!)

De tycks vilja sätta dit -
ens person - med hull och hår!
Lock-outar och snackar skit!
Är det klookt - hur tungan går!?

Det bästa man kan göra
är, väl, å inte bry sig?
Fast, - så ROLIGT å höra
Förtalets Vals är det EJ!

Kan räkna ut med knäna
vilka som är emot ´en !
Deras röster är rätt lena, -
- men orden stinker, min vän !

Undrar, om de brinner av
ren å oförställd *Kåthet*?
De vill dansa på ens grav --
å ler åt sorgen det ger!

Känner hur Ondskan nafsar
i öm å oskyldig hud !
På Belätet den krafsar, -
- i Tron att det är en gud !





Bunden vers (Rim) av Marianne Räf
Läst 145 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2015-06-27 14:55



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Marianne Räf
Marianne Räf