Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Circulus in demonstrando


Som berusade grässtrån
bär vi vind i våra händer. 

Händer mäter ut avstånd
på en karta som inte stämmer. 

Stämmer det att bara månen
kan begrava sina minnen? 

Minnen slits på exakt samma sätt
som vilka andra däck som helst. 

Helst av allt vill mina bara händer
hålla fast vid det finstilta som.

 

 

 

 


Fri vers av Stefan Albrektsson
Läst 321 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2015-06-30 06:41



Bookmark and Share

  ResenärGenomLivet VIP
Trevligt sätt att skriva på...som att allt hänger ihop på något sätt...man kan nog fortsätta i det oändliga...
2015-07-04

  Anya VIP
Jaa man vill ju hålla fast vid de finstilta minnena. Så läser jag. Tycker särskilt om:
Stämmer det att bara månen
kan begrava sina minnen?
En fin fundering.
2015-07-01

  Eva Langrath VIP
Varje strof är som en liten filmsekvens som fogas ihop till en helhet som väcker många tankar om minnet och hur vi kan vara två som minns samma sak på två helt olika sätt.
2015-06-30

  TrollTörnTrappan VIP
Med däck blir det en lite skrämmande konkret jämförelse... och så vackert med berusade grässtrån!! [läste först brusande] ...i all sin exakta förvirring en skönt liknelsefylld dikt!
2015-06-30

  Marita Ohlquist VIP
Fastnade speciellt för
"Händer mäter ut avstånd
på en karta som inte stämmer"
2015-06-30

    ej medlem längre
Kan läsas på många sätt.
Jag bestämmer mig för denna:

Varje sekvens är som en fågel som försöker lyfta, men av något skäl bestämmer sig för att låta bli.

Du lyckas göra titeln levande överallt.
2015-06-30

  M M Mannheim VIP
Minnesvärda ord. Titeln mäktig!
2015-06-30

  Anoo Niskanen VIP
Bra formulerat!
2015-06-30
  > Nästa text
< Föregående

Stefan Albrektsson
Stefan Albrektsson