Tänk att det går så lätt att rasera
det som tagit år att bygga upp.
På bara några minuter
har du slagit sönder
det hus jag byggt
ända sen jag lärde mig
konsten att mura.
Du känner mina väggars
alla svaga punkter,
vet precis
var du ska slå.

Så lätt
kan du reducera mig
till en gråtande liten flicka
som inget hellre vill
än att du ska säga
att hon att hon duger.
Så lätt
kan du förvandla mig
till din trogne slav.
Utan att märka de själv.

Du ser inte
vad du gör
du märker inte
att jag faller ihop
till en hög av krossat tegel.
Och det är det,
som sårar mig mest