Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Det rörs samman


Valparaiso

Allt i världen
vill man inte veta
Det räcker att du visste

I högtalarna:
JAG ÄR INTE RÄDD FÖR ATT DÖ
/ VILL BARA INTE VA DÄR NÄR
DET HÄNDER

Men jag vet att:
No one here gets out alive
värm varandras händer

Och jag tänker:
VI SKA ALDRIG MER VA RÄDDA
/ OCH DÖDEN SKALL EJ YVAS NÅGONSIN
FÅR JAG HÅLLA DINA HÄNDER

Du gick men jag
vill känna daggen under fötterna
så jag lämnar min absintflaska hemma




Fri vers av Elsa Rohlén
Läst 257 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2015-07-04 22:24



Bookmark and Share


  petter rost
Du skriver ibland om en alldeles för stor förlust i ditt unga liv, om saknaden av den förlorade – för det måste vara en människa mycket nära dej, som du ofta skriver till, mer än om.
Att skriva en sådan erfarenhet kan av förståeliga skäl bli drypande, nästan kladdigt. Men du förmår göra poesi av denna händelse, denna erfarenhet och det tillstånd de lämnat kvar hos dej – en vacker, levande poesi av formuleringar och bilder som biter sej rakt in i mej, som läsare och medmänniska. Det är mycket fint.
2015-07-05
  > Nästa text
< Föregående

Elsa Rohlén
Elsa Rohlén