Osammanhängande anamneser - en slags fortsättning.

Tvivel

Jag tvingade mej själv
ett oändligt sjumilakliv
tretton omöjliga steg
och ändå bara ett första

en slags desperation 
eller kanske längtan

det är allt jag har just nu
men det är iallafall något



som är mitt.

Fri vers (Fri form) av Niclas Petersson
Läst 692 gånger och applåderad av 15 personer
Publicerad 2015-07-05 12:59

Skriv ut
Spara som PDF

skamfilad Trots allt i ägandeskap av sig själv. Klädsamt. 2016-02-19

Tea Alex Ja. Det är i alla fall något. 2015-10-09

aol Gillas igenkännande starkt skaldat 2015-09-13

Maiah Starkt berättelse om hur ett endaste steg kan kännas 2015-07-12

DominiQueen Överlenadsinstinkt som en asfaltsblomma som spränger sig upp. Genuin Kraft som väntar på att förlösas - allt som krävs är mer sol :-) TACK 2015-07-12

prinscess mycket bra skrivet 2015-07-08

ResenärGenomLivet Man kan läsa mycket mellan raderna...riktigt bra... 2015-07-06

Anya Känner igen mig i det splittrade där man inte har någonting kvar av sig själv...då blir det där lilla man har så viktigt. Stark text med mycket underton. 2015-07-05

ej medlem längre Lysande dikten likaså 2015-07-05