Det är som hon inte vore där
strosar, söker på måfå sig själv
papegojan på axeln - hennes barn
ett eko av intigheten hon bär
ensamhetens kakadua
som en människomagnet
hon får kontakt, får lite sagt
frågvisa vill såklart intervjua
hon sörjer sina små
avståndet är svårt att bära
leva upp till samhällets normer
tycks hon inte förmå
... koder kan hon inte förstå,
klär sig lite lustigt
säger vad som faller henne in
som skrivet i stjärnorna; ska aldrig ingå
barn spörjer: är du pirat?,
du ser ut som en sjörövare
fnittriga, frågvisa busungar
hon älskar deras glada tjat
lite värme en vanlig dag
skrattig, tänker ringa sina egna barn
tar gojan och går,
äntligen i kontakt med sitt eget jag