Den objektivt drivna spasmaniska impulsdrivna hyperlivskänslan alldeles nära döden mitt inne i en enorm urskogs flowianska atmosfär att nu dör jag... jag dör nu... kanske strax. Vet ni hur mycket jag älskar er? En till själ är räddad från att vara mobbad ner i källaren.
Kinesiska börsen kvaddar. Pippi Långstrump känner sej ensam.
Oooooohhhhhhhh........... Hissen tvärstannar tvärt på våning 666, naturligtvis. Vi vet att det bara är en dröm, men det är inte ...roligt.
Rädsla. Panik eller skärpa. Då ser du mej i ögonen som den där gången vi kysste varandra första gången. En totalt vaken blick.
Den här hissen kommer att rusa rakt upp i helvetet, säjer en vidrig röst i högtalarna. Vi ser på varandra. Vad handlar det här om?
Först när vi på alla vis är nakna och öppna för varandra, när vi älskar som vi inte gjort på så många år, som om det vore på liv och död, ursinniga, gråtande... då rör hissen på sej nedåt, nedåt, nedåt. Nere på källarplanet råder en underbar frid och vi mår så bra. Våra 4 barn som nu är vuxna allihopa, kommer som småbarn och rusar i våra famnar skrattande lyckliga.
Det är förmiddag när vi vaknar, och frågar vad den andre har drömt. Samma dröm. Uppvaknande. Radikala förändringar. Ljus.
Komasamhället. Konvulsioner i förorterna. Modet att döda, med blicken. Kommer du snart älsklingen? Kaffet är klart med rabarberpaj. Ska vi köra en lunchdubbel? Ja, så här kan vi inte ha det. Ska vi inte några möbler alls? Var gjorde du av honom?
Han ligger i frysboxen. Jag såg i hans ögon att han ville dö.
Men det är ju för helvete din födelsedag idag min lilla maräng.
When I get to the bottom will I see you again? Helter skelter.
La la la la la la la. Bra. Snyggt. Allt i sin ordning. Kaos. Kärlek.