Händelser hänger kvar i tiden
som små hål i verkligheten
dagar jagar jag av déjà vu,
liksom dubbelexponerat
där alla osaliga rusar runt

men kärleksmolekylens kretslopp 
kräver sitt kaos

viskar att världen är förvriden
andevärlden uti oändligheten
lider i nåt slags limbo
som en kedja är allt komponerat
samveten i skärseld söker sunt

men kärleksmolekylens kretslopp 
kräver sitt kaos

siar uti samlade svar, stjärnspår striden
multiversum manar mänskligheten
bota vanmakt, värj oss från vrede i blindo
borde i ära bära atomerna vi abonnerat
förbi faller den fallne svart och tungt

...hur ska liv kunna kliva av
ett kretslopp som kräver kaos?

...varför är människan
omänsklig?

...hur ska kärleken 
på en rund planet
komma runt vassa tankar
och fyrkantig logik?  

 ...hur ska en oändlighet
kunna bli kort?