Dagjaget stiger upp ur nattjaget,
pudrar sina kinder rouge,
smetar läppstift och slår sig gordisk. 

Klockor dras upp och strandar
som vem som helst – samlar fossil,
fyrfärgstryck och sammetstavlor. Solen skelar. 

Vi kliver ur drömmen som hud ömsas.
Blinkar in jordens språk, finner oss. Finner de andra
och fingrar på pistolerna i fickan. Himmel och dyning.

Så talar vi stammens språk. Samförstår,
så gott det går, stimmets språk, hjordens språk,
innan vi flyr under ytan som sjungande valar.