Tiger, tacklar tyst sin panik
avslöjar inte ett knyst
av skrik o diger inre polemik

målar munnen vackert röd
måste till männen, där dröjer överflöd  
sminkar drömmen lite, fast den är död

järnhänder som sänder adrenalin
vänder galler, tar spjärn
trasig tänker sig ut ur klaustrofobin

av frihetslängtan går korridorlarm
bänder bak händer 
sätter spruta i drömmerskans arm

lite spasmer när längtan sviker
lämnar lealös kropp
som i fosterställning sig viker

snyftar, sluddrar om missad chans
stålsätter det sköra, 
så uppenbart, att hon saknar balans