Säg mig vem du är
som rider på stormar
och smeker den sprakande elden
i mitt hjärtas spröda hus
Vem är du som klättrar och klamrar dig fast
och trycker din kind mot regnbågens färger
Du svingar din trollstav
mot höstens portal
och tvingar en sommar att hastigt fly
höstlövet känner din vilande kind
blomstrande ängar har bugat och tackat
vindars plötsliga il sånär kan förnimmas

Säg mig vem du är
som rider på stormar
och öppnar en himmel med starkaste hand
i tusen år och tusen till
du spelar på strängar, svala och kalla
Förgäves den jord som fallit i trasor
vill växa och gro under stövlars tramp
det regnar ett blod
för mångas ögon skymd
av grönskande vik och fåglars drill

Säg mig vem du är
som håller svärdet
över dunig kudde och de ungas budskap
vem är du som förkastar levandets flöjtspel
Förtvivlans mörka gestalt vill bjuda upp
till dans i den sista timmen
låt oss dansa en djävulens dans
så helvetets välvda tak ger vika
och öppnar en värld
där strider ej förs
där tyrannernas minne, blott för oss alla
är ett minne i en värld
för längesedan glömd.