Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Min äskade Margareta och jag träffades under några år på 80-talet. Vi träffades igen tack vara brevkontakt och längtan en gång till efter cirka tjugo år. Håll ut alla vänner. Det ordnar sig så småningom! Jag började drömma igen och skrev ett brev.


Om Gud vill och byxorna håller!

Fredag den 1 oktober 2004

Plötsligt i morse när jag stod i duschen kom jag underfund med varför jag känner mig så vemodig i sinnet och kroppen. Jag har fått möta dig igen. Jag har fått dig en gång till. Allt i min kropp och själ rusar men jag kan inte nå dig på det sätt som jag vill. Du är nyfödd och har dött.

När du föds finns det redan ett mönster i din kropp och själ. Din historia är redan skriven. Hur du än försöker att utveckla dig är det redan bestämt vad som skall hända.

Jag sitter i ett fönster, i en skyskrapa. Jag kan se hela världen. Sitter på fönsterbänken med mina knän under hakan. Håller om mina ben. Utsikten störs av tårar. Det salta målar mina skenben. Fukten sprider sig från fötterna upp på baksidan av låren.

Vi ligger i en jättesäng som är bäddad med vita linnelakan. Jag tror att vi är i Japan, Tokyo? Du ligger i fosterställning. Jag ligger på rygg. Dina knän snuddar vid min höft. Jag lägger varsamt en hand över dina fötter.

Du skrattar och håller mitt huvud i dina händer. Torkar tårar med din tunga. Reser upp min kropp så att vi sitter mitt emot varandra. Sitter stilla och tittar ut genom fönstret på den vackra natten. Mot himlen kan vi se ett fyrverkeri i alla färger som Gud har skapat. Du föredrar de röda, jag de blå. De vita lyser upp natten och jag ser dig igen. Du sitter där och blickar ut mot världen. Suckar lite. Förklarar att livet är svårt och att vår kärlek är stark. Den kommer att finnas i framtida inlandsismassor.

Jag vaknar i min säng hemma. Går upp på vinden och hittar luckan ut mot taket. Klättrar uppför stegen. Står där på takpannorna och vinklar ut mina armar. Fäller ut vingarna och faller.

Kan flyga!

Flyger över staden och ut mot skärgården. Hittar en vik som ser behaglig ut. Fäller in mina vingar, mina armar. Dyker ner i havet.

Klädd i sjögräs och tång går jag upp. På stranden brinner det en eld. Vid elden sitter du och fryser. Med sjögräs och tång gör jag en filt som jag ger dig. Du tar emot den och dina läppar ändrar färg efter en stund, från blått till rött. Elden brinner.

En gul måne makar sig sakta upp på himlen och du sjunger en sång för mig.




Fri vers av pöeten
Läst 1643 gånger
Publicerad 2006-04-19 21:39



Bookmark and Share


    HiFi
Guuuuuuud va jag hoppas att det här är sant.. önskar alla att få ta del av den här euforiska ensamikärlek känsla.. som kan vara gud så underbar...
2006-04-20

  Carola Jeryd
Oj, oj, oj - Jag är bedårad!
2006-04-20
  > Nästa text
< Föregående

pöeten