För den  modige  realisten  som  på  våghalsig
upptäcktsfärd och eget bevåg  ger  sig  ut med 
livet som insats kommer till sist kunna summ-
era att livet ter sig hårt och kallt, orättvist och
opålitligt,där allting ljuger och allt ska han se,
känna och höra  tills han inte  ser, känner och
hör nåt mer, när hans  hjärta  blivit  hårt  som  
marmor,ögonen kalla och själen rymt.
Men  ett  leende  finns  kvar  i  ena   mungipan 
och ett inneboende skratt  åt livets fars.
                                        *