Husen längs dessa gator
står som en polerad tandrad.
Gatornas torra tunga spelar
under en gom av brun smog. 

Det finns avstånd
som inte handlar om tid och rum.
Tiggarmuggarnas tomma blick
vädjar till det bättre. 

Jag räds när dagen
dras utanför gränsen.
Innan natten vrider upp
dagens arm mot ryggen,
tvingar på den bindeln
och ställs mot muren
behöver jag skrika. 

Månen släpar sin vinge
över den röda marken,
städar upp skärvorna,
och ursäktar sig blommigt
inför turisterna på väg
ner i underjorden.