Under gröna segel
Växer mossan och laven
Längs fallna giganters lummiga kroppar.
Stenar står resta likt fornminnen
av mänskosläktet sedan länge förgätna.

I trädkronan sitter uven i vaka,
blickar ut över jaktmarken, det vida fältet.
betraktar samtidens dån på avstånd.
Musen springer sitt maraton ovetande om sitt öde.

Svartnade skuggor omhuldar jorden,
frodiga paraboler söker sin stjärna förgäves.
Vid foten av tallen,
gräver sig rötterna djupare
ner i markens sköte,
i jakt efter något innerligt och evigt.

Surret från faunan
når sitt crescendo,
då nattens dånande tystnad
bryts av varulvstjuten i fjärran.