Träden reser sig som ansiktslösa gestalter från barndomen.
Trinda kroppar av ringlande kanaler karvade ur kork.

Tallen sträcker ut oljiga fingrar över horisontens segelduk och dränker den i guldad honung.

Fallna kottar hopar sig i rotkanalerna i väntan på avfärd.

Glasbjörken betar fridfullt i gläntan och idisslar solen.

I takt med syrsornas stråkar driver Boreas den skälvande tremulantens vindspel.

De evigt kronade ekarnas vida grönska ger hägn åt tillvaron.