Så träder mannen i ett anrikt rum
Berör dig sjuder ljuvligt där han ler
med handen tar dig hem till lättjans brunn
Förför din hunger med bevingad sked

Du lägger åtrån på hans unga hud
Begär som gödslar vaggar blommans frid
Du blottar strupen i din nya skrud
en här av löften en befriad tid

Så full av iver på en gammal pläd
En tår som glider smeker ljummet lår
En andakt dansar ur hans vita säd
Så hård han väcker en bejublad vår

Ditt öga glittrar som ett nyfött barn
Din kropp som vrider rider ljumskens dal
Där kullar virkar väver hjärtats garn
Ett hopp som hugger i berusad sal

Så stilla landar ur en brunstig stam
Din själ likt brisen släcker Platons brand
Ur sången sjungen om en fåfäng man
Ett skäl sig finner i befruktat land

© georgmoller.se