Det finns en gåtfull  skönhet  i  den olyckliges
ögon, en slags  sorgsen  skönhet, med  tyst ut-
strålning, av  melankolisk harmoni  som visar
en lidelsefull själ, vars  spleen  blir  det  bittra
opium sensibla  poeter, konstnärer  och  kom-
positörer är besläktade  med, varvid  de flesta
resignerat  finner sig i, medan  en del  ser  det
som en förbannelse.
                                             *