Dagen du föds skall du även dömas
i enlighet med fysikens lag
Allt det du är kommer en dag att glömmas
Du medverkar bara ett tag

Döden bryskt vaknar av ditt barnaskri
Du bjuder din själ som gåva
Om än ej en fånge, är du aldrig fri
Tänk ej på det när du skall sova

Ensam resenär på ett skenande tåg
vars slutstation du inte ens sett
Och även om rutten lagts fram så du såg
är kostnaden diger för ångerrätt

I din spegel ser du sviter
ärr i från en svettig strid
Från kampen du aldrig smiter
när motståndet är fader tid

Jag må upplevas som dyster
och till synes sakna något hopp
Men jag är inte blind för livets lyster
Jag frustreras bara av vägens stopp

Leende jag skall möta mina öden
Jag synar ögat i livets storm
Om nu min själ är trolovad döden
skall han få den i sorglös form