På den plats där jag innan känt mig säker
är jag nu ängslig, osäker och rädd
I hopplös väntan på tiden som sår läker
ligger jag blödande i vår vita bädd

Helt ensam är jag dock ej
Tvivel, ångest och dess bror, ånger
Tillsammans serenerar de mig
och håller mig vaken med hånfulla sånger

Beskådar du tomhet under för lång tid
kan ditt inre smittas av det du såg
Och ändå ligger jag här och tittar bredvid
mot sidan av sängen där du en gång låg