Vi kallar dem babbar, skräp och terrorister,
för ett "Vi-och-dem" tar vi parti.
Men när ett öppet hav är mer trygghet
än det hem som man föddes i.
Då borde man kalla dem för hjärtekämpar,
hjältar med mer ryggrad än vi.

För de kämpar och sliter med det lilla de har.
Och när familjer dör vid våra gränser,
har vi tagit det sista som de har kvar.

Vi sitter här i våra luftslott, byggda på blod som inte är vårt.
Ni blekfeta, kränkta, förbannade Svenssons,
som tror att varje man är en ö.
Ni högavlönade kostymklädda kräldjur,
som tycker att varenda jävel kan dö.

Hur kan vi sitta och rycka på axlar,
och säga att vi är bättre än dem?
Vi sitter och värnar om Fredagsmyset,
när människor inte ens har ett hem.

Sitt du där och fnys på din tron,
sov du med ett samvete gott.
Var du glad att du inte delar oron,
för dem som havet för in, är en god natts sömn ett minne blott.