Han är som ett hungrigt barn
som tuggar i sig
min integritet
som sockerglasyr

Varje möte
gör mig allt mer
naken och sårbar
och honom
allt mer mätt
och maktfullkomlig

Så jag bygger
upp mig själv
med ignorans
likgiltighet
och isblå kyla
bakom ett
kristallpansar

Och ser hur han
förtvinar och
blir naken och sårbar
i väntan på
nästa offer