I mitt minne ser jag en bild, det är för längesen och den är dunkel och säkert många gånger redigerad. Jag sitter och bläddrar i en gammal tidning. Det är stillaveckan och det förväntas att barn snällt satt inne och gjorde så lite väsen som möjligt.
Jag hade ritat och försökt göra så lite väsen som möjligt, nu var alla rena ytor på omslagspapper och utslätade papperspåsar fyllda med mina krumelurer och teckningar. Jag önskade att jag fått börja i skolan i höstas, jag var ju ändå sju år men skulle få vänta till nästa höst och dit var det långt kvar. Skolan, ja den var bra för då jag började där så kunde jag läsa, ja inte kanske direkt, men nog ganska snart.
Det var bra att kunna läsa för då hade man något att göra som inte förde oljud och störde de andra, eller som nu när det skulle bli påsk. Då var nästan helt förbjudet med allt som förde oljud. Vem som nu hörde om jag pratade och skrattade när jag lekte, eller sjöng någon av sångerna som mamma och jag brukade sjunga. Konstigt att det var förbjudet nu när det var stillaveckan. Fast att vara stilla betydde att inte springa runt och göra en massa oljud i onödan hade mamma förklarat. Men sjunga det gjorde man ju i kyrkan så det borde man få, tyckte jag nog ändå.
Jesus bodde ju där och påsken var ju hans speciella dag och då skulle vi tänka på honom i stillhet.
Jag hade bläddrat i tidningen som mamma hade läst i. Den hade fina bilder och en som var så vacker och visade hur Jesus hängde uppspikad på ett träkors. Blodet hade runnit ut bredvid spikarna. Det var lika stora spikar som de största spikarna som fanns i pappas spiklåda.
Varför spikade man fast honom? Vad hade Jesus gjort? Han skulle ju vara snäll och hade bara gjort bra saker. Botat sjuka och gjort så att döva kunde höra och blinda hade han fått att se.
När jag blir stor skall jag nog förstå allt det här, men först måste jag kunna läsa så att jag inte måste fråga om allt som jag inte vet. Mamma blev nog kanske trött på alla mina frågor.
Men nog måste det ha gjort ont när de spikade fast Jesus på träkorset. Han skrek säkert och grät, precis som jag gjorde när jag slog mig med hammaren på fingret en gång. Då grät jag fast det bara kom lite blod.
Om man gick till kyrkan nu när det var stillaveckan och var alldeles tyst. Om man satte sig ensam och lyssnade kunde man då höra att Jesus grät av sin smärta.

© Bosse