Det gör ont i mig. Ont i mig att veta.
Att jag förstör. Att jag är sjuk.
Mitt bipolära hjärtas puls stiger och stiger.
Jag får ingen luft. Det äter upp allt jag är och allt jag äger och har.
Lämna mig, jag vet att du inte orkar med mig mer.
Ring mobilateamet eller kör mig till psyk.
Dumpa av mig på psykosmottagningen och vinka adjö.
Jag vet att du vill. Jag har slutat bry mig.
Orkar inte med den här ständiga berg-och dalbanan.
Att inte veta vad som är upp och ner eller vad som är vad.
Ge up. Skjut mig eller låt mig svälja alla rakblad.
Det spelar ingen roll. Jag orkar inte slåss mer.
Men hör du mig inte, jag skriker;
jag skriker så högt så jag inte ens hör mina egna tankar.