Ja visst kan jag vara gullig för dig sa jag -

och livet sänkte sig runt mina
axlar i det tätnade mörkret
från din storhet
helt nedsänkt

I vad som känns som evighet och både
Utgång ingång och
Livet ger sitt tysta
Amen

fast jag vet att det klingar falskt
om dagarna då jag tar de hemsydda grytlapparna med renar
som om dem täcker ljudet från julkaoset när det låter högre inifrån
Än utifrån
Trots att ni skriker att jag är livets böld och sliter
mig itu
bara för att grannen behöver se perfekta lussekatter och vem vill inte behandla ett symptom på
något som inte finns och jag ser er

rädsla den finns i mina ben
som aldrig springer då du sänker dig över mig
och jag lär mig om hur livets piskrapp alltid jagar dig tar fatt dig
hänger dig på ett kors och
folket skriker Amen och tror de gjort rätt tagit rätt
på sånt som inte har sin plats här
innan de går hem till middagsbordet och glömmer allt de sagt och gjort

men jag är
berusad på det ni lämnade kvar
Åt mig och försöker fortfarande
lura mig att kvarlevorna äger annat
Än oförmåga till makt och härlighet

och tyngden skakas av mig vid rörelse så det är väl egentligen inte det minsta konstigt att livet blev så här flackigt

Och varför passar aldrig mina upplevelser in i
Ert livspussel era kliniska beskrivningar av jakten på de perfekta lussekatterna som nu är min sjukdom att bära.

Men min medicin är bättre än din säger du och ler när receptet för frid matas in i datorn - och livet säger sitt amen och jag tar min verklighet under armen och går hem

och jag sväljer mina tabletter lydig
som jag är
fortsätter jag att resa mig ur tvång och bokstäver om pålagd tyngd och för varje litet steg gråter Du
Alla tårar jag aldrig grät över den
Spillda mjölken
De sa att jag skulle dricka