En dag att cykla från måste
En dag att vada genom höstlöv i regn
En dag att gömma sig i dunkel bland granar
Bland dem som inte borde finnas
Men eftersom de finns
Är de mig oändligt kära
Lika kära som bok och ek
Och asken Yggdrasil

När plankorna på bron är för hala
När ljuset inte lockar
Återstår dunkla vrår
I denna återstod
Frid
Det enda jag måste en dag
Är att älska granar