Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Höst i Amsterdam


Och tystnaden 

utsmetad som fingerfärg
blir efter tillräckligt lång tid
grå – som allting annat. 

Allt detta tänkte Rembrandt
innan frukosten avklarats
den 4 oktober 1669. 

Och vidare:
Ska jag sätta en fjäril i håret
på den gamle eller inte? 

De sjunger inom honom: Hem.
Du låter mig sluta mina dagar i frid.

 

 


Fri vers av Stefan Albrektsson
Läst 266 gånger och applåderad av 16 personer
Publicerad 2015-12-13 15:39



Bookmark and Share

  TrollTörnTrappan VIP
Är det värt å kludda ned lite mer färg - om allt likafullt ska bli aska o jord?? Jovisst, det är trots allt roligare med små livsyttringar, ävenså av allvarsamma skuggor!! - än att suddas ut i förtid.
2015-12-15

    ej medlem längre
Än finns där hopp.
2015-12-14

    prima donna
mission completed. fint!
2015-12-14

    Annika J
Man blir aldrig färdig... Allt det där vi måste, kanske skulle. Något är förmer.
En underbar dikt om livet.
2015-12-13

  i af apa
det liksom
sjunger om Texten
& djupt där inne
bilden...
2015-12-13

  ResenärGenomLivet VIP
Vissa fortsätter att lysa starkt och klart även om tiden går...tycker om de sista raderna...det känns gott...
2015-12-13

  Nanna X
Stark tidsnärvaro, man tror nästan du var med 1669...
2015-12-13

  Jaseph
Symeon! sjöng det till i mig. Så kunde jag snabbt googla fram rembrandts bild. Hur han fångar den gamle Simon med Jesus i famnen, som samtidigt blir en bild av honom själv i slutfasen av skapargärningen. För så tolkar jag poeten här. Var det här Rembrandts sista verk? Jag gillar det där med fjärilen förresten!! En härlig dikt.
2015-12-13

    ej medlem längre
Spännande vändningar och ett underbart bildspråk.
2015-12-13

  Marita Ohlquist VIP
Att sluta sina dagar i frid måste ha känts bra efter några svåra år!
2015-12-13
  > Nästa text
< Föregående

Stefan Albrektsson
Stefan Albrektsson