Livet är orättvist
Än var hon tung nog
dubbelt lillbrorsan
under
Som försökte ta sig loss nu
-lite rörande men
rubbade henne knappt
I fönsterrutan speglades
magvalkar, kärlekshandtag
Hon visste att män vände sig för rumpan hennes
själv var hon tudelad inför 119 cm bak
Grät han nu?
Han var ju mer vältränad än henne
Tränade fem gånger i veckan
Hundra armhävningar hade han gjort nyss
den lille dumsnuten
vissa är små och sega
men tyngd tar ut form, tänkte hon grensle över honom
Hon tyckte om sig ovanpå
Det som oftast känts som ett problem var här lösningen
gillade att vara i kontroll
å han va ju rätt skön att sitta på
hon knep ihop sina tjocka lår
om hans smala liv
Kittlade fett skönt
När hon tänkte på att hon om bara något år inte skulle räcka till mot honom till blev hon nästan arg
Satte knäna på hans armar,
-Aj aj av av av
Skrek han
-för tung ont
Det är ju det som är poängen
Hon satt tung kvar
intalade sig
att det inte var
alla smala jävla retstickor
till brudjävlar
på Norra Real
under henne