Du tog min hand och sa, för dig så är jag nära.
När vi gick en sommardag längst vägen bland de gröna.
Och längst vägen den långa, bland stenar och bland grus
Dök det ständigt upp små blommor i gräsets mjuka hud.
Du plockade en Ros från en buske där vi gick. Du gav den sen till mig. Det var en vacker en jag fick. Tack sa jag så hjärtligt. Varsågod sa du så kvickt. Du log åt mig som solen och som månen i en dikt.
Du är fin som en viol och har ett hjärta gjort av guld. Om du vill så är jag din i all evighet och i all skuld. Jag ger dig denna ros som ett tecken på min kärlek. Det är då inte mycket men jag svär att jag är ärlig. Jag vill ge dig hela livet och visa dig min värld. Jag vill alltid ha dig nära och se dig lyckas och må väl. Jag vill se dig leva lycklig i alla dina dagar och jag ska lova dig all grönska bland i världens alla dalar.