I den krisande stunden satte jag mig ner.
Jag sade till min fader, du är inte den jag ser.
Jag ser en man vars fingrar alltid är så grå. Jag ser en man så fylld av minnen,fylld av sår.
Jag ser en man vars läppar aldrig längre ler, en man som alltid var ett ända vackert sken.
Jag ser en människa så djup i sorg och sin förakt. Ack Min fader har gått från en dag till en ända lång natt.
En människa som inte längre är min far. Du är en människa som jag inte längre vill ha kvar.
Du är dock en far som jag ändå håller kär , en far som jag älskar och som jag önskar vore här.
men också han kan lämna spår i ett vuxenbarna minne
och göra skador, långt inuti sinnet.