... att om jag
ger dig av min tid
och låter dig känna
dig sedd, bekräftad
och lyssnad till
som den verkliga existens
du är som 
person och individ ...

Då kanske 
känslan det föder
någonstans inom dig
blir till 
det leende och blick
jag vill
få se hos dig ...

Ty det 
blir till en ljusglimt
jag kan fånga
för att lysa upp
och betvinga
det mörker 
som tränger sig på
nu som då
i varje litet skrymsle och vrå
inom mig ...

I min allra vildaste fantasi
föds drömmar om
och längtan till
att någon gång igen
få möta den dig
som drivs av 
liknande behov av 
att skapa ljusglimtar 
genom att få
någon annan att må bra ...

... och att den du 
allra mest vill 
kanske skulle kunna vara jag ...

Du fattas mig!