Mitt, då jag sover mörka,
Inre, ser då inte Verkligheten,
omkring min medvetslösa kropp.
(Kan jag tro, att jag går upp
ur sängen, då jag somnat?)

Jag är harmlös, då, för envar
i Världen, - då jag icke äger
nånn Uppfattning om de vaknas -
Tingens Ordning å är utan känsla
för det som sker å ser å "vet" !

Vakenheten är bortblåst å väck!
Jag öppnar dörrar med nycklar,
som nånn har lagt i min hand.
Går i Staden, söker mig till kvartér,
där tidningar å godis försäljes.

Tunnel-Banan är skrämmande å
farlig! Min Ande blir orolig inför
de ilsket rusande tågen, - å spåren,
som korsar varandra. Jag vill
därifrån, å komma -säkert- Hem !

Hamnar på nånn Dam-toalett,
där nåra barnungar envisas med
å få injicera kasst 'Speed' ini
tunna blodkärl i mina händer.
'Kickarna' uteblir till min besvikelse!

En man, - Marcus, - gick i Sömnen,
på avd. 6, S:t Görans Psyk., i höstas.
Som, i ett Blixtnedslag, kände jag
igen min egen sov-situation, då han
- famlande, - öppna´dagrumsdörren !