Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag vaknade bad om förlåt

Jag vaknade bad om förlåt
Jag vaknade hörde mig gråta
Jag vaknade utav min gråt
och hoppas du kunde förlåta

Jag vaknade av att va kall
Och väcktes när känner mig falla
Jag vaknade mitt i mitt fall
Och det kändes som någonting kalla

Jag väckte mig själv med ett skri
Jag väckte mig för att befria
Jag bad om att få vara fri
Och slippa av ångesten skria

Jag vaknade bortom all tröst
i ett val där man inte kan rösta
Och i kvalets innersta röst
Hörs det röster som inte kan trösta




Bunden vers (Rim) av Knickedick
Läst 491 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2015-12-29 16:13



Bookmark and Share


    Bodil Sandberg
kvalets röst...helvetet på jorden när den genomborrar..stark poesi
2016-08-25

  Solstrale VIP
Ja exakt på pricken så kändes natten rakt igenom! Du är bra på att uttrycke känslan! Snyggt!
2016-03-16

    ej medlem längre
Man skulle kunna tolka det som en kvardröjande mardröm som inte hunnit blekna...
2015-12-29
  > Nästa text
< Föregående

Knickedick
Knickedick