Jag är solen. Min egen Helios som ska vägleda. Jag är min egen fackla som ska lysa upp vägen för min egen vandring. Om denna låga skapar band och sammansmälter mig med andra människor har jag vunnit dubbla lyckan. Solen har många blickar riktade mot sig. Besitter förmågan att utgöra stordåd i den egna livsvärden och även leda andra människor in på sina egna outforskade stigar. Solen ger jordens näring möjlighet att se sin egen planta växa. Skapandet av nytt liv. Solens existens utgörs av ödmjukheten inför att den styr över den process som föder själar. Ansvaret som följer med detta är allomfattande och tid finns inte till att tillrättalägga liv. Solen måste operera direkt från fältet genom att frigöra utrymme och mark som är möjlig att växa från. Att vara en sol handlar snarare om att agera än att fatta välplanerade beslut sprungna ur enkelspårigt kammarflit. Solen är beroende av sin egen existens genom att den endast kan överleva om den förser sig själv med livslåga. I ljuset av mig själv är jag självförsörjande.