Kontraktionen.
Jag befinner mig blickstilla.
Samtidigt är världen och rymden runt omkring mig i rörelse.
Jag ser allting från en plats i mitten.
Vrider och vänder på verkligheten medan jag själv frusit fast.
Luften blåser igenom mig, lämnar inget orört.
Kroppen förbereder sig för fullständig expansion. Jag är redo.

Explosionen.
Jag landar.
Lungorna tänjs precis till innan de brister.
Jag dansar, skapar utrymme.
Världen tappar sina former.
Fötterna målar marken under mig.
Snurrar, snurrar. Snabbare.
Förblindad av ljuset kan jag inte stanna.
Vill inte stanna.
Endast vibrationen återstår, den som är jag.