invid kyrkans fabrik
ligger ett tappert ensamt lik
framför en himla helig relik

en snart planterad själ
gavs ett sista farväl
vid tidens vägskäl

utan askan strödd
ändå snart återfödd
ur jorden svenskfödd

märg och skallar
frusna ballar
döden dig åkallar

gravens frö djupt nu frusen
andar följer med ljusen
längs dem blanka bårhusen

ett spöke blommar strax
från gravens klimax
där anden snart svävar kring sin galax

nu växer någons nya energi

skuldfri
smärtfri
drogfri