SOLEN SMINKAR SIG MED MASCARA

Ljuset slingras sig in genom fönstret och få rummet att glöda
Man blir varm i hjärtat, nu när en ny dag letar sig fram med möda
Dimmorna ligger kvar som ett täcke där borta vid vallen
På avstånd hör man ljudet och porlandet ifrån vattenfallen

Dagen tar sin början och tvättar sömnen ur ögonen med sin tro
När nu människorna förstår att där borta börjar frihetens bro
Sprid ut hoppet som ett frö och låt det få gro i allas vår själ
Solen dricker snart upp daggen, när den tar av natten farväl

Vindarna för med sig en känsla av vördnad för nattens död
Den som har allt men kan inte ge, är själsligt utan bröd
För när molnen börjar att dansa på himmelens päll
Står alla redan morgonens sol och lyser vid ett tvättställ

Kan man förvänta ett under i dag och se det där underbara
Vindens melodi viskar att morgonen sminkar sig med mascara
För det är för din skull solen lyser med sin aura, strålarna fjäderlätta
Så om du råkar på en nyss uppstigen morgon, njut av detta

Bo GRapenskog