Grenarna är så tunga
Dom nuddar nästan marken
Sakta vandrar jag fram i mörkret
Snön faller ner från himlen
Likt små rymdskepp
Men försvinner lika fort
Då dom landar på min näsa

Åkrarna har vita täcken
Likt vispgrädde på en tårta
Jag ser snart ljuset från huset
Det blir en stor mugg med kaffe
Även en smörgås

Ibland känner jag mig så tom
Men ändå fylld
Som en kalkon med stoppning
Som inte är så god
Man skulle önska att man kunde sätta i ett minneskort
Med glada pigga tankar
När knoppen är fylld med bekymmer

Men om jag tänker efter
Så är det inte så tokigt
Det är bara så att vissa saker bör falla på plats
Att andra slutar och dra i en
Jag är trött på att lyssna
Eller lösa andras bekymmer
Ibland har man nog med sina egna

Lösa är kanske inte det rätta ordet
Mer att ge goda råd
Sen om dom efterföljs
Är en annan femma
Men efter som saker återkommer
Så kan jag inte tänka mig att polletten har trillat ner

Öppnar dörren
Tre lurviga virvelvindar tjuter av glädje
Matte har kommit hem
Jag kommer på mig själv
Liggandes på golvet med skrattande kluckande ljud
Man kan inte annan än att blir glad över dessa tre tok fisar
Även katten kommer lommande
För att se spektaklet

Jag är trött ledsen och har ont i kroppen
Men ack så glad i alla fall
Den där fyllningen i kropp/knoppen är mystisk
Inte samarbetsvillig alla gånger
Men det går över precis som allting annat.

Bara man lära sig att säga stopp nej senare
Jag vill inte utan dåligt samvete
Det är först då man tar hand om sig själv
Bara jag kan veta hur jag vill ha det
Ingen är tankeläsare
Respekt kan man inte få som ett brev på posten
Det är något man förtjänar


Lynx63 ©