Du sa våran kärlek är lik den sången "två fönster"
Så länge väggen finns då finns vi
Faller väggen då faller vi tillsammans
Med väggen syftade vi till kärleken..
Men sanningen är och var:
Att vi var mer lik, fågeln och buren!
Därför sa jag redan dag ett att du
Kommer inte vilja bo kvar frivilligt för alltid
Förr eller senare då vill du vara fri..
För de dina vingar är gjorda för annat än att sitta kvar hos mig...
Jag sa ju.. Om du kommer och bosätta dig och göra mig ditt hem... Kommer den dagen då du går, då kommer jag bli ensammare än vad jag har varit hittills utan dig..
Men du lyssnade aldrig på mina ord
Efter allt, vad vet en fågel om tystnad!