Bakom glasögonen rör sig en geckoödla,
vrider på huvudet och blinkar snabbt
innan den vänder och försvinner i sitt hål.

En ål rör sig ur djupen, asätaren spelar
fuktigt över vackra vita knivar som öppnas
bara för att åter slutas med mjuka lås.

Hopringlade under gräset vilar huggormar
mätta och dästa i värmen, fulla av kärlek
till sina äspingar och förakt till allt annat.

Blek av vätan stiger sjöstjärnan från botten
uppåt uppåt uppåt, bryter ytan, blir blekare,
torkar då den läggs på solvarmt stenansikte.