Igår återfanns en oerhörd tyngd lördag där gårdagen och dess fredagsångest söker konkurrera jaget ut ur helgskinnet. Det var ljug i kattsoffan även då denna sittplats redan börjar ta en allt för stor plats. Alla dessa tårar mellan regn som ännu ej hittat sitt vattenfall. Torkar mitt skummande samvete rent.

Jaget satt i soffan och sträckte sig invid en sönderklöst bestämt sliten skinnkant. Plötsligt gömdes lådans vin och blev straxt mot den kallt kala väggen åsidosatt. Jaget skyllde på en törstig katt eller kanske hellre en allt för gammal tant. Vinet dracks emellertid upp när flaskan väl åt jaget skrattade tomt.

Igår var en dag endast till för barnfamiljer där hela veckans ångest söker sitt delta och ebbar ut i vardagens ytliga mening. Undrar om en kattfamilj är något värt. Pixel fyller ju snart tretton och blir tonårskatt. Vilket jobb. Lådvinskärring, vilket ord.

Ja, så stod man och tänkte i flaskans kö klockan tio. Det är måndag. Hjälp, vad duktig man snart blir. Hyllor av inspiration. Glas. Billiga kopior av kristall. Fria pengar. Fulla halsar. Vänligt likasinnade själar.

Alla i kön önskar spela boll. Föser korgen likväl deras egna låda med ena foten. Lägger upp upphittade pjäser och fyrverkerier på ett kasst kassaband. Fyller sin ryggsäck. Försöker klistra på ett tillfälligt större leende. Bara för dagens mån.

Ångestens inkörsport samt åtskilliga timmar av meningslöshet ler oss mot ännu en arbetsvecka. Vi dig välkomnar. Låt tankar vandra och nu även med en låda som kanske tillför henne. Men även för att dig låta arbeta sönder ditt personliga solo.

Henne som alltid fanns men som det inglasade kontors-jaget aldrig förmådde se?

Ironin sade åt jaget att längta till nästa vilodag. Din ångest kommer då att förmildras. Men innan dess. Så måste du i ditt arbete hitta ett slut. Ett mål utan plan är bara en dröm.

Vart stod jaget nästa måndag klockan tio?