EN FÖRTJUSANDE ENSAM RINGLANDE VÄG

Jag älskar ensamma ringlande vägar
Man vet inte vart dem för mig
Man hoppas att de leder någonstans
Så jag kan vederkvicka min själ

Tänk vad jag älskar krokusarna på våren
En matta av vitsoppor är otroligt att se
Vägen ledde mig till ett ödetorp
Tänkte här har det varit både sorg och gamman
Livet är så förgängligt.

När vårens första blomma stiger upp vid vägkanten
Denna underbara tussilago eller hästhov.
Så denna ringlade väg gav mig så mycket

Bo Grapenskog