Rösterna i huvudet lämnar aldrig mig

Hjätats ord kan jag inte få fram
Rösterna i huvudet lämnar aldrig mig
Smärtan djupt inne i min själ flyr inte undan
Mörkret riktigt tar över läcker över min huva
Kärleken är stulen,kommer aldrig igen
Lyckan gör fläcken tunnare och runnare
Man känner en bitter blodsmak i munnen
Och mitt hjärta kan inte tala

Bo Grapenskog