Jag saknar liv i ådrornas puls.
Det strömmar kylan från hjärtat bort
i kalla andning.
Min natt är kort
och genomskinlig som rosig blus.

Jag kammar floden med en vit kam
av långa kvistar från eviga träd.
Jag nattar älvor med mig i bädd,
berättar sagor om bortom land...

Så... kommer gryning i bleka sky
och väcker minnen.
For älvor bort: de var för natten!
Av denna sort
jag tappar minnen, jag dem avsky...

Försöker vakna så intensiv,
så skriker innerst om hjälp... med röst!
Jag saknar pulsen.
Jag saknar tröst,
Jag saknar natten. Jag saknar liv.

27.02.2016