Bland  all flörtpoesi, navelskåderi och egoprosa,
man skapar sig  bättre  ett  eget  rum  med  mör-
bultardikter,
som skingrar  alla  fjollor och driver  dem  ut  ur
rummet,de begriper ändå inte ett skvatt, och de
som gör det vållas  stort  besvär, efter  att  deras
hjärnor blivit  tatuerade  med  mörbultarpoesin.

De ser sig om  efter  sig  själv, och  upptäcker att
de  förlorat  sig, och  andra  letar  förgäves  efter
koden till  sitt  ego, medan  någons  skugga visat
sig dra snabbare än sitt ego, och  skjutit sig själv,
för  det  var  den  sorts  poesi,  som  aldrig  borde
skrivits.

När  så  allt  blivit  försent  ändra  på, tanken slår
likt  en  pendelklyv, att  nyfikenhet  kan  bli  ödes-
diger,om man läser mörbultarpoesi.
-