NÄR DE HÄMTADE MIG TILL HELVETET

När man hörde bilen som kom och stegen mot huset
Knackningen som sa: Öppna dörren
Tre stycken steg in två män och en kvinna
Bo ska följa med oss han ska till ett Barnhem

Jag vill inte jag vill inte jag vill inte
Kvinnan tog mig då i armen under bordet
Där hade jag gömt mig. Hon slet i armen
Hon var tvungen att få hjälpa att asa mig över gården

Bilen stod där en Volvo 144 en svart sådan
Slängde in mig i bilen jag gråt hejdlöst
Mellan tårarna skrek jag:
Varför tar ni mig,varför tar ni mig

Inget svar ingen sa något när bilen lämnade
mitt hem.
Detta slog undan mina ben och jag kunde inte
förstå varför
Det enda måste vara så här:

Mamma var ju inte där så jag måste ha gjort
Henne något illa och nu tar de mig till fängelset
Jag skrek så förfärligt att jag svimmade i bilen
Av skräck

När jag vaknade så såg jag ”fängelset” detta Barnhem
Där skulle jag förnedras i två år innan fosterhemmet
Det såg jag en vinterdag i januari. Inte visste man då
Att jag skulle bli våldtagen i så många år
Jag tänkte detta är straffet för jag hade gjort min
Mamma illa.

Helvetet tog slut när min mamma kom och jag
Såg henne.
Jag trodde först hon var ett spöke så jag varlivrädd för henne
När jag förstod att det var min mamma levandes
Kramade vi nästan ihjäl varandra
Och hela tiden kände jag på henne så
Hon inte var ett spöke

Bo Grapenskog