Jag vrider och vänder på alla känslor. Jag tittar på regndropparna som precis landat på mitt paraply. Små små droppar i olika nyanser. Olika form och olika stora. Tänk dig hur ditt liv går i som en bana, du vet inte vad som ska ske men du har ändå en bild framför dig. Du vet att du ska bli vuxen. Du vet att du ska skaffa jobb. Du vet att du ska skaffa familj. Du vet att du ska bli gammal. Är ditt liv förutsätt redan innan? Eller ändras det påvägen? Är vår egna bana redan byggd? är min bana redan ett spår jag går på och inte kan hoppa av. Eller svänger mina vägar helt vilt tills jag väljer någon. Är det min omgivnings sätt att se på mig som ändrar mina väger eller är det jag själv som styr? Är jag kaptenen på mitt egna skepp? Är vågorna mina motgångar? När är det man förändras? När är det men byter spår? Kan man byta eller förändras man bara till ett nytt likadant skepp med ny inredning. När regndropparna faller ner från mitt paraply kan jag förstå klart att jag vet inte hur mitt liv kommer att se ut. Jag har ingen aning. Ändå längtar man så mycket till att veta vad som ska hända senare? Att man inte tänker på att livet redan har börjat, din utformning till dig framtid har redan passerat i 18år tänk på det Rosie!