Det droppar.
Regnet det droppar.

Precis som mina känslor faller en bit efter en isär och rinner ner. Känslor är något man inte kan styra, regnet är något man inte kan styra. Man kan ana något bakom molnen men inte helt veta förns den första droppen väger för mycket och faller ner.

När dropparna landar bildar de en pöl. Mina känslor har bildat en pöl, en pöl som jag måste låta torka. När något torkar så tynar det bort, när känslor har tynat bort, det är då man kan börja gå vidare och uppleva nya saker. Men inte Förns pölen helt torkat kan man egentligen känna solsken igen.

Efter regn kommer solsken som man säger. Solsken är vad jag strävar efter, men hur mycket jag än använder hårfönen är det jag själv på insidan som måste torka innan min inre sol kan lysa klart igen. Lys du sol lys starkt och klart. Du kommer inte kunna lysa för alltid, men den tid du lyser den tid ska jag uppskatta och bevara.

Med regn och sol kan en regnbåge bildas. Precis som en regnbåges alla färger så formas något vackert, något man kan se en stund innan det försvinner. Det går att hitta något vackert i allt och du behöver inte finna skatten i regnbågens slut. För skatten är att se regnbågen, att få se det fina i det som varit och då kunna känna lycka.

Det droppar.
Regnet det droppar. Men det är okej, för det är början på kretsloppet som kommer gå runt och runt. Men du, solen lyser alltid starkare än regnet forsar.