DESSA VÅTA KINDER AV TÅRAR

När jag var en pojke tittade jag upp mot himlen så blå
Jag skulle vilja klamra mig fast i vart enda halmstrå
Här var det inte tal om att äta någon gåsleverpastej
För livets stig blev inte vad man hade förväntar sig

Man trodde gott om alla människor, världen var ett paradis
Många hade drömmen att åka neråt till staden Paris
Men mycket kom emellan både det ena och det andra
Stigen blev krokigare och man hade svårt att den vandra

Livets skola är bland det bästa, man lär sig livets nycker
När man växte upp var problemet med jästa drycker
Tyvärr kan man än se hur detta har förvandlats till guld
Kan man då skylla livet för detta, känner den en skuld

Ödets ger vissa människor fördelar där finns det inga hinder
Men för många blir det ett slit och många tårar på deras kinder
Hur man än ser det, är vi ju alla jordens medborgare här
Är det så att man måste ha talangen och vara en trollkonstnär




Bo Grapenskog