som vore jag en öppen bok
läser du mitt innersta
det som jag inte skriver
ser du också
som om raderna mellan
var en blindskrift
är du på riktigt sann
alldeles nära
om jag räcker ut min hand
tar du den då
sluter den i din
kaffet i kopparna
mellan oss kallnar
men det gör inget
vi beställer in nytt
och mer att äta
våra berättelser ger hunger
vi äter
vi pratar
vi lyssnar
vi vill mer
vi ser
vi blir sedda
inget kan vi önska mer
vi får och vi ger åter
återbäring på högsta nivå
jag ser gråten speglas
i varje droppe regn
våra ord samsas
och samlas inuti
sorg som pratas om
blir lättare att bära
jag ser det också hos dig
axlar som sänks
huvudet som höjs
leendet som tänds
sprider sig i hela kroppen
vänskapens band som sakta vävs
det är en ynnest dessa poetiska möten
som sker mittemellan dröm och fantasi
men ändå så verkligt